I natt har jag varit på kungligt bröllop. Det var en ganska rolig tillställning, men stressig. Jag hade missat tiden, så jag hann inte duscha. Slängde på mig klänningen. Jessica Linnman på kansliet fixade frisyrer på oss. Jag blev bara halvfärdig, hon plattade bara halva håret. Där någonstans vaknade jag kallsvettig, klockan var 4 och flera timmar kvar att sova.

Jag får nog inte vara med på bröllopsfesten… Men jag, tillsammans med 19 andra skytteungdomar ska stå längs kortegevägen och hålla fanorna för skyttet. Håll utskick när kortegen passerar Birger Jarlsgatan. Där står vi!

Nu ska jag packa bilen för avresa mot huvudstaden och kungabröllop. Jag lovar att ducha och inte komma med en halvfärdig frisyr.

På lördag är det bröllop som gäller. Ingen har nog missat lördagens händelse. På fredag går resan från Värnamo. I bilen ska jag ha 4 förväntansfulla tjejer. Sover gör vi i Linköping hos min syster för att sedan fortsätta på huvudstaden tidigt lördag morgon. Bilen ska vi bli av med, så den räknar vi med att dumpa i Södertälje och ta pendeltåget in. Kl 10 ska vi vara på kansliet och möta upp alla övriga 20 ungdomar. Kl 16.40 börjar kortegen, ni ser oss på Birger Jarlsgatan, med de tre gamla organisationernas fanor och med det nya på bröstet.

I helgen uppvaktar Svenska Skyttesportförbundets ungdomar kungaparet genom att deltaga i häckbildningen längs kortegevägen!

Tröttheten smyger sig på och jag kan summera en helg full av aktivitet. Det är knappt att man kan tro det men jag har inte ens tänk på något skytterelaterat på två dagar. Kanske beror det på att jag fyllt varje sekund av helgen med annat.

Redan i fredags bar det iväg mot Motala med husvagn efter bilen. Väl framme på campingen konstaterade jag förvånat att det inte fanns någon el att tillgå och det blev till att leva på smålampor som gick på 12 volt… Regn och rusk inbjöd till en lugn kväll i husvagnen bortsett från ett kort besök inne i Motala för att hämta nummerlappar och shoppa billigt i de provisoriskt uppsatta tälten.

Klockan 07.00 ringde klockan igår. Då hade jag ingen som helst lust att stiga upp, mycket beroende på ljudet av den vinande vinden utanför. Lust eller ej, det var bara att ta sig i kragen och duka fram frukost. Sen lite procedurer med klädval, ifyllnad av medicinsk info och packning av bra att ha saker. Väl vid start konstaterar jag att vinden inte mojnat alls utan snarare tilltagit…

Jag var en av de 5000 tjejerna som trotsade vinden och utslängd nubb för att på en medioker tid ta mig runt Tjejvättern. Inte utan att man blir sugen på att göra om det när det är vindstilla och då på en tid som känns mer rättvis. Lördagskvällen ägnades åt grillning och promenader för att inte stelna till i kroppen. Jag var inte avundsjuk när jag på kvällen traskade förbi målområdet och konstaterade att cyklister som varit ute i mer än nio timmar fortfarande rullade in.

Redan 06.00 ringde väckaren i morse. Fem timmars bilfärd hem och sen direkt på födelsedagsfirande. Jag fick en mycket god lunch innan söndagstraditionerna tog vid. Jag har spelat plump och ätit alla tänkbara onyttigheter.

Nu sitter jag här och känner mig lite sliten. Längtar till sängen!

Skjuter nog upp mina skyttetankar tills imorgon …

Idag fyller min lillasyster så därför är jag hemma hos mamma och pappa i Kisa. Hon tog också examen i veckan så nu är hon fullfjädrad civilingengör. I morse var pappa och jag i Kisa för att handla all mat till alla gäster som kommer i helgen. När man bor 20 mil hemifrån så tycker man att det  är lite spännande att kolla läget i samhället, så det gjorde pappa och jag…

Vår skjutbana i Kisa ligger i de centrala delarna, precis bredvid idrottsplatsen och ett bostadsområde. Där finns både 50 meters bana och 300 meters bana. Jag törs nästan säga att det är en av de mest centralaste skjutbanorna i Sverige.  När vi passerade idrottsplatsen så såg jag massa bilar inne på skjutbanan. Min gamla hemmaförening är inte jättestor så jag blev lite nyfiken på vad som hände där inne idag. Sagt som gjort åkte vi in. Här hade det hänt saker. För några år sedan byggdes det en skjuthall för 50 meters skyttet och nu hade man byggt en skjuthall även för 300 meters skyttarna. Där låg nu gubbarna och sköt 300 meter och hemmabanetävlingen SVD. Jag var imponerad, de hade lyckas ljudisolera skjuthallen så det var inga problem att stå precis strax utanför och prata. Skjutbanan får nog ligga kvar intill bostadsområdet och idrottsplatsen ett tag till.

Föreningen lever vidare utan mig. Jag fick några hintar om att det var längesedan jag var där sköt. Men jag ju tyvärr 20 mil hem till min gamla förening. Men jag har kvar mitt medlemskap. Jag tycker det är viktigt att värna om min ursprungsförening som fick mig att hålla på med min favoritsport skytte.