Blev inspirerad av Tessans inlägg om vilket kontaktnät man får med föreningslivet och skytterörelsen så jag måste berätta några av mina historier…
Det händer ofta när man är och reser i Sverige att man besöker små orter som man känner igen namnet på och man ställer frågan varför denna ort är känd. Ganska snart inser man att det finns en bekant skytteförening. Skyttet har gjort att man är ruskigt duktig på Sveriges geografi.
För ett antal år skulle vi skjuta SM i Göteborg. Det var jag och ett gäng äldre grabbar. Vi anlände till Göteborg sent på fredagskvällen och inser när vi kommer till vårt boende att de hade fulbokat vårt boende och av någon anledning tappat bort vårt bokning. Jag ringer min moster som bor i staden och vips så sover jag hemma på hennes soffa och grabbarna ute i hennes förråd. Hon vågade inte riktigt släppa in dem. Haha. Nu var förrådet ett inrett förråd, så det är inte så skumt som det låter. Hon tittade bara lite lustigt på mig när jag kom en fredag kl 22 med 4 grabbar i släptåg som är minst 15 år äldre än mig. Natten efter löste sig vårt sovproblem enkelt på skjutbanan. Självklart fanns det skyttar som tog hand om oss för en natt. Det blev en trevlig grillfest den natten.
När jag tog examen från högskolan var det dags att söka jobb. Jag var ganska säker på att jag inte skulle bo kvar i Stockholm. Att flytta hem till Kisa var inte heller någon ide som slog mig. Jag var/är inte i den fasen av mitt liv ännu. Jag blev erbjuden ett jobb i Värnamo, ett jobb som var mitt drömjobb. Vad visste jag då om Värnamo? Inte var det mycket. Jag hade stannat och ätit pizza där en gång på väg på skytteäventyr. Jag visste att det fanns duktiga skyttar i Värnamo, Kärda och Rydholm. Där slutade mina kunskaper. För mig var det en stad som mest bara låg där på kartan. Idag bor jag i Värnamo. Anledningen till att jag vågade hoppa på tåget var att att jag visste att det fanns aktiva skytteföreningar och att de tog hand om mig. Tack för det! Det blev riktigt lyckat!
